Variabla stjärnor och variabelt fokus

Börjar till råga på allt bli intresserad av variabla stjärnor som om det inte vore nog med distraktioner. Men via en guide på astronet, hittade jag en guide till variabelobservationer och rekommendationer på program att använda för ändamålet. Det verkar kräva visst engagemang och regelbundenhet och det vore ju perfekt att börja med såhär tidigt på säsongen men hur skall jag kunna ha tid med detta också? Jag måste komma igång på allvar med cellbiologin och jag måste repetera en del biokemi på det. Plus att fysiologikursen kräver ganska mycket engagemang den också trots att jag prioriterar bort den just nu. Men det är iaf en hel del fysik att bita i och det är ju kul. Men hur som helst. Det är en fascinerande tanke att observera variationer i magnitud hos stjärnor och dessutom jäkligt spännande att fundera på varför variationer uppstår. Kometer? Planeter? Eller en mängd egenskaper hos stjärnan självt? Att dessutom kunna bidra till den professionella forskningen och vetenskapen!!! Lära sig läsa stjärnkartor ordentligt och att plotta egna ljuskurvor...spännande!!

Nu börjar tjockheten i huvudet tätna ordentligt så jag vet inte om det blir några studier nu. Kanske försöker reda ut lite grundläggande begrepp i nervcellsfysiologin.

Det här börjar likna en dagbok.

Elektronen

Kanske är det för att den är en så väsentlig del av vår vardag. Den ger upphov till elektriska strömmar, som vi kan använda för att skapa ljus och värme. Den ger upphov till skådespel som aurora borealis/australis. Den är ansvarig för att kemiska reaktioner över huvudtaget sker, och låter fantastiska molekylföreningar som du och jag uppstå. Eller så är det bara en av de där sakerna man råkar fatta tycke för utan att egentligen veta varför. Men jag är tämligen säker på att om jag fick studera vilken elementarpartikel som helst så hade det med största sannolikhet blivit elektronen. Tänkte spara en länk här till en sida med mycket grundläggande fakta vad det gäller elektron-orbitaler och kvantnummer: http://chemwiki.ucdavis.edu/Physical_Chemistry/Quantum_Mechanics/Quantum_Theory/Trapped_Particles/Quantum_Numbers 
 För övrigt har jag beställt en bok vid sidan av min fysiologibok som behandlar termodynamiken på ett förståeligt sätt. Har haft en del problem att få in en bra intuitiv känsla för entropi, vilket verkar vara något jag delar med många studenter. Men det kanske vi kan råda bot på nu.

Naturligtvis

Jag har sett så många dokumentärer och filmer i utbildningssyfte nu att jag mycket sällan kommer över något nytt men med lite tur hittade jag i skrivandets stund en ny intressant film. Kanske den inte kommer ge så mycket nu men den verkar vara gjord som en spelfilm med skådisar som porträtterar Faraday och Einstein m.fl på ett underhållande sätt. Dokumentärer av det slaget brukar skänka en känsla av dåtidens explosiva framgångar inom vetenskapen. Men det var inte detta jag skulle sätta på pränt här. Har tänkt lite på begreppet naturligt. Förra terminen i skolan sa en kursare i ett seminarie/föreläsning något i stil med "vi människor har ställt oss över naturen och leker gud". Ett sådant uttalande kan vara ett tecken på okunskap eller oförmåga att blicka utanför sin egen horisont, inom vilka vi alltid är centrum. För att definiera vad som är onaturligt tänker jag spontant på två faktorer. 1. Baseras begreppet på handlingar utanför en ram måste man kunna enas om en gräns för när handlingarna blir onaturliga. 2. Skall man göra en bedömning av vad som är onaturligt utifrån människan?
Låt säga att vi ger oss ut på en kosmisk resa i tid och rum där vi följer 100 planeter där liv uppstått i 100 000 år vardera. Låt oss nu anta att livet utvecklar en eller flera raser på resp planet som utvecklar teknologi som liknar vår. Behärskar elektromagnetism etc. Är det då ur ett kosmiskt perspektiv möjligt att påstå att det är onaturligt med mikrovågsugnar. Det kanske är den allra naturligaste vägen för livet att slå in på vår stig. Det kan bli problematiskt att ta diskussionen till en kosmiskt nivå så låt oss begränsa oss till vår egen planet och vad vi vet om världen. Vi vet idag att universum, där vår planet flyter omkring, är styrd av ett antal lagar, gravitation, stark och svag växelverkan samt elektromagnetismen. Vi har även starka bevis för ett par andra krafter mörk energi och materia som än så länge inte kunnat studeras direkt men som likväl gör sig påmint i astronomiska experiment och mätningar. Dessa lagar utgör gränserna för vad vi kan åstadkomma, vilket gör att vi måste agera innanför dem. Det torde vara en logisk slutsats att vad vi än tar oss för kommer våra handlingar alltid vara innanför naturens lagar och således naturliga per definition. Om man i någon mening tror att vi människor står över eller utanför naturen har vi fel. Vi kan inte ha en sådan diskussion. Det enda vi kan påverka är livets utveckling på vår planet. 
Därigenom är meningen med livet, i grund och botten, en miljöfråga. 

Fysikångest

Min ambivalens när det kommer till akademiska studier i fysik tycks svår att bli av med. Så fort jag har tid över att undersöka fenomen jag funderar på så tar känslorna över. Jag har en ganska klar uppfattning om varför jag vill studera medicin och det känns rationellt. Men passion kan utan tvekan vara en förbannelse när man försöker leva ett rationellt liv. Ack och ve...
Det slutar aldrig att förvåna mig dock hur mycket jag faktiskt lärt mig om partikelfysik. För att inte tala om Astronomi. Har gjort ett antal quiz på space.com och fick höga poäng om basfakta om vår egen galax, svarta hål, Jupiter och Saturnus. Högst 2 fel på samtliga. Jag kanske aldrig kommer studera fysik akademiskt men jag längtar till den dag jag har ekonomi att bedriva avancerad amatörastronomisk forskning. Tills vidare håller jag till godo med mina teleskop/kikare och astrojournal. Det är sannerligen en välsignelse att ha turen att intressera sig för ett naturvetenskapligt ämne där man fortfarande har en betydelse för vår kunskap om ämnet i fråga som amatör då det pågår många projekt som är beroende av amatörer världen över. 
 Då har jag skrivit av mig lite ang. dessa spörsmål.
Sedan ungefär 2 veckor har förståelsen av universums expansion och varför universum inte har något centrum, vilket leder till det faktum att observatörer i universum befinner sig i dess mitt, gäckat mig. Detta börjar lösa sig du jag studerat lite av matematiken bakom det. Återigen, mycket begränsat vilket är frustrerande (en kurs i differentialekvationer hade varit på sin plats) men sakta men säkert börjar jag jobba in förståelsen i bröstet. 
Några minnesanteckningar ang. saken;
- Big bang kan inte förstås som en explosion.
- Universum expanderar proportionellt från alla observatörer.
Minnesdiagram från vita tavlan:

Vidare har min träning i minnesteknik gett avkastning. Det är flera veckor sedan nu men jag kan numera minnas ordningen på en blandad kortlek efter att memoriserat i 7min. Kan jag pusha den gränsen ner till ca 2-3min kan jag anse mig vara riktigt bra på detta. Theoretica ad herennium var inget dåligt köp.

Klara skyar!