Ikväll efter gymmet (andra gången den här veckan) kände jag mig splittrad i sinnet. En känsla av att jag har massor av saker jag vill tänka på, formulera och förstå. Jag ville inte riktigt gå in genom dörren till trappuppgången när jag närmade mig men så sakta, samtidigt som jag lyssnar på Carl Sagans ord ifrån The Cosmos ang. anthropocentrism, så börjar tankarna rikta sig mot något jag ägnat en hel del tid åt det senaste året.
Jag har lyssnat mycket på Richard Dawkins, en mycket framgångsrik evolutionsbiolog och debattör. Ibland känner jag att han framstår som en ensam liten man på ett korståg genom världen inte mycket bättre än korsriddarna själva. Men oavsett Dawkins egen framtoning så är kreationisterna av en sort som frambringar de egenskaper jag ogillar mest hos människor. De av oss som har åsikter och tankar om världen har skyldighet att även försöka vara konsekventa. Man kan inte argumentera logiskt och empiriskt om den gud kristendomen, islam eller judendomen representerar. Det går bara inte. Men kreationisterna försöker och det blir så infantilt och ibland leder det till rena lögner.
Finns det då inte plats för de som kanske inte är extremister utan som bara kämpar och letar efter en hand att hålla i på livets resa. Kan inte religionen ha en plats eller funktion för dem?
Jag anser inte det. Det finns inte plats för religion i den form den visar sig idag. Vare sig det är söndagskristna eller hängivna pingstvänner. Jag anser att religion är ett arv och något vi blir lärda som barn när vi är formbara om än på ett subtilt sätt idag. Vill man tro kan man aldrig tillskriva detta väsen logiska, empiriska eller vetenskapligt bevisbara egenskaper. Jag är vacklande, och önskar de döda på något sätt kanske kunde övervaka oss eller finnas med oss på annat sätt än i minnet, och jag ber och hoppas på en allsmäktig kraft utanför tid och rum som kan påverka verkligheten till min fördel när jag oroar mig för mig själv eller mina nära och kära. Jag har svårt att i de svåraste stunder vara konsekvent på den punkten. Men jag erkänner det. Men när det kommer till religion som ett sätt att knyta samman folk, att ge livet en mening och ett hopp så är religionen bara att ge upp. Ett sätt att klara av livet för den okunnige och lilla människan. Jag tror fullt och fast att om alla bara fick en chans att se universum genom naturvetenskapens ögon skulle ingen känna behov av att i vardagen, kanske inte ens i de svåra stunderna i livet, ty sig till något odefinierbart. Om man i skolan lärde ut astronomi, om så bara på ett teoretiskt, icke matematiskt sätt istället för religion så skulle elevernas ögon verkligen öppnas! Jag tror fullt och fast att om elever ur ett större perspektiv och inte så uppstyltat fick möjlighet att förstå sig på kemin och fysiken bakom livet (så långt vi känner det) så skulle de känna ett enormt sammanhang och mening med livet! Mitt liv har aldrig varit så värdefullt som när jag faktiskt intresserat mig för vad jag egentligen är och på vilken scen jag egentligen står på! Det är en fantastisk värld! Och så otroligt mycket att lära!
Naturligtvis tror jag inte man kan begära att alla skall lära sig naturvetenskap och ägna sitt liv åt det. Men filosofi och sociologi och flera andra discipliner kan även de agera medium för de som känner sig små och förtappade. För övrigt så tror jag inte det är en klubb för förtappade dessa själar behöver utan annan hjälp...en annan klubb.
Religion och församlingar med sång och musik fyller naturligtvis ett grundläggande allmänmänskligt behov, men man behöver inte hänga upp det på övernaturlighet. Upplysning är så mycket mer värdefullt! Det finns inget behov av religion, det finns bara behov av den funktion religionen har blivit tilldelad. Mänsklig samvaro behöver inte vara upphängd kring en domare, bödel och bestraffare. Jag blir så förbannad på de som kallar de allmän mänskliga nödvändiga reglerna för social samvaro kristan värderingar. Vi ser ju att flera av tio guds bud gäller även i naturen. Det är regler nödvändiga för allt liv. Således inte för oss unika. Således inte för religionen tillskrivna.
Det är naturligtvis så att man inte kan avveckla religionen idag men jag hoppas mänskligheten börjar ägna sig åt mer produktiv samvaro. Det går alltid att argumentera för att religioösa organisationer är stora hjälporganisationer vid sidan av sitt religiösa arbete men gör man det av rätt anledningar för att man råkar vara kristen och en bok säger åt dig att göra det för att säkra en plats i himlen? Tänk om folk förstod värdet av naturvetenskaplig forskning då kanske mer pengar hade gått till teknologisk utveckling och medicinsk forskning istället för att rika organisationer skall bli allt rikare.
Hoppas ingen annan läser detta då tankarna här bara spottats ut...
Men detta var allt för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar