Jupiter - första hälften av säsongens obj. nr; 1

Jupiter med Jorden i relativ storlek t.v.

Jupiter är en gasjätte, vilket betyder att planeten inte består av sten och metall och således har en flytande yta och en mycket tjock atmosfär. Jupiter består mestadels av väte men har en kärna av metalliskt väte. Vätet i Jupiters atmosfär blandas med andra grundämnen och skapar moln i olika lager och av varierande färg. Den rödaktiga färgen, som är extra tydlig i "den röda fläcken", tror man uppstår genom att ånga stiger från djupare delar av atmosfären och färgas rött då det träffas av solljus. Troligen består inte dessa fläckar bara av väte, då skulle man anta att i stort sett hela planeten var i samma färg. Men man har identifierat andra ämnen genom  spektroskopi så jag antar att det är dessa ämnen som färgas röda. Man vet att en reaktion av detta slag sker för man har sett vita fläckar som med tiden färgats röda. Varför ämnen tränger upp genom atmosfären beror på stormar som virvlar upp överallt på Jupiter. Man skall veta att Jupiter är väldigt varm längre in vilket till stor del driver vädret. Men planeten har också en väldigt snabb rotationshastighet vilket också leder till ett klimat "färgat" (haha) av stor aktivitet. Ett dygn på Jupiter motsvarar ca 10h på jorden så hastigheten är verkligen inte liten!
Man vet inte om Jupiter har någon yta eller om vätet tränger hela vägen in i kärnan. Men man vet att  en bit in (ca 80km) i atmosfären övergår vätet till ett metalliskt flytande stadium som uppstår genom det enorma trycket. De metalliska egenskaperna vätet får längre in tillsammans med den höga rotationshastigheten genererar det mycket starka magnetfält som omger Jupiter. Det ger också upphov till strålningsbältena som omger planeten. Runt jorden kallas dessa Van Allen-bälten, om de kallas det runt alla himlakroppar vet jag inte. Men runt Jupiter är de dock extremt starka eftersom magnetfältet är så starkt. Strålningen uppstår genom att laddade partiklar fångas av de magnetiska fältlinjerna. 
Detta är några grundläggande fakta som gör det kul att observera jupiter. Men det finns fler orsaker till att det är observationsobjekt nr: 1 för mig just nu. De galileiska månarna, det faktum att Jupiter ändrar på sig medan man observerar och att planeten är lite av en dammsugare i vårt solsystem och suger upp asteroider och meteorer m.m gör att man kan få se explosioner på planeten (vilket hände ganska nyligen). 
Slutligen skall det väl nämnas att det är kul att titta på objekt även för de saker man INTE vet. Att med hjälp av teleskop och fantasi observera vad som rör sig på natthimlen och fundera över alla gåtor som fortfarande väntar på att besvaras därute...

Sir Patrick Moore

Igår dog ett riktigt original. Han var programledare för The Sky at Night som för en amatörastronom är ett riktigt mysprogram. Enligt wikipedia anklagades han emellanåt för att vara en politisk dinosaurie och med tanke på att han är britt och med deras historia så var hans åsikter troligen inga jag delar. Men som programledare var han mycket behaglig. The Sky at Night gick på BBC - Science and Nature i 55 år en gång i månaden och Patrick var programledare hela vägen. Än så länge har jag nog bara sett ett 15tal avsnitt och jag har då ca 640 avsnitt kvar att se. Känns dock lite sorgligt att personen som leder programmen inte lever längre. Tycker om känslan av samtida sammanhang, att man delar passionen med de man ser på tv i realtid liksom, att vara del av något som händer nu. Men livet har sin gång. Kan tänka mig att de som var med på Carl Sagans tid inte heller tyckte det var kul när en stor profil dog.    

Befriande tankeverksamhet

Experimenterade precis med en förklaring av spec. relativitetsteorin för att förklara den för andra. Skall kalla den flygplansliknelsen med en observatör på marken med ett tidtagarur och en observatör i ett flygplan med ett tidtagarur som båda mäter tiden det tar för en ljusstråle som går från en sändare i stjärten på flygplanet mot nosen. Perfekt för att förklara vad som blir konsekvensen av ljushastigheten som konstant i universum. Tänkte ta ett foto men kommer nog inte glömma den.
Gjorde detta efter flera timmar framför tetris. Det är verkligen ett avslappnande spel men jag kände det som om min hjärna var mos så det var skönt att få tänka lite aktivt. Nästan befriande från känslan av att vara låst i huvudet. Svår känsla att sätta ord på. Men nästan som att skaka upp snön i en snökula.  

Rum och Tid

Perfekt diagram över speciella relativitetsteorin

Det är så skönt när man hittar enkla modeller av verkligheten. Den här lite mer raffinerad än det enkla rätlinjiga diagram jag gjorde en gång för att förklara hur hastighet hänger ihop med rumtiden. Det mottogs inte så väl, det ansågs vara för enkelt. Men den här 3d varianten av i princip samma diagram visar att det minsann dög hur bra som helst. Det är kul när man upptäcker att andra oberoende av vad man själv lärt sig gör liknande analogier av fysiska fenomen. Som min löjligt enkla 2d-visualisering av universums expansion som punkter på ett gummiband. Kommer inte ihåg var jag såg samma gestaltning efter att jag kommit på den själv men jag blev otroligt tillfredställd när mitt sätt att visa en sak på var lika giltigt för en prof. fysiker. 
Har tänkt ganska mycket på spec relativitetsteorin och hur det kan vara bra att ha ett exempel att gestalta det hela på. Jag har vant mig vid hur det förhåller sig så mycket att jag glömt av hur man kan förklara det hela. Det slog verkligen undan benen på mig när en kursare ville ha en förklaring. Det var t.o.m lättare för mig att förklara generella relativitetsteorin...
Kanske skulle man öva in ett exempel så man kan plocka fram det när det väl behövs. Om inte annat för min egen skull.   

The Grand Design/Den stora planen

Då har jag äntligen läst ut "The Grand Design", eller "Den Stora planen" som den hette i översatt version. Vet inte varför jag köpte den i översatt version. Jag är uppenbarligen mer hemma med den engelska terminologin (fysikalisk terminologi) så när man möter svenska varianter av ord man egentligen är bekant med inser man inte att det är just de orden det är fråga om och det skapar förvirring och tar onödig tid. Men jag gjorde inte samma misstag med den andra boken, "A brief history of time". Frågan är om jag skall läsa ut den innan jag går in på Dawkins böcker eller om jag skall ta mig an biografin om Darwin först? Eller kanske Isaacsons biografi om Einstein? Det blir inte mer Discworld på ett tag iaf tror jag. Hur det än är så älskar jag att kika i bohyllan efter böcker jag ännu inte läst, ibland hittar man böcker man glömt att man köpt och det blir som en skattjakt. 
Angående "Den stora planen" så kommer det nog en liten sammanfattning på den för det var en del nytt i den som bör inarbetas i mitt intellektuella spindelnät. Hur pretentiöst lät inte det?

Det är uppenbart att den här bloggen inte har blivit den strikt sammanfattande och uppradande blogg jag trodde den skulle bli. Jag har tydligen behov av att prata om andra saker också...
Eftersom jag skriver Astrojournal verkar det som att jag inte har samma behov av att tala om mina senaste observationer här även om de faktiskt är rätt intressanta just nu då jag upptäckt att Jupiters månar rör sig mycket fortare än vad jag trott. De här sakerna kunde jag lätt läst mig till men det är kul att lämna vissa mysterier till det egna observerandet. Kanske kommer en sammanfattning om vad jag upptäcker så småningom. Vill lista ut vilka månar det är som rör sig i vilka ellipser och för att räkna ut det måste jag vid ett antal tillfällen se dem passera framför respektive bakom Jupiter och det kan jag bara med Viktoria vilket betyder att jag förmodligen kommer vara ganska begränsad tyvärr såvida inte jag kan göra en och annan observation med henne från fönstret. Men då får vi problem med varmluft och grannar som inte tror man är klok och det vore väl helt ok om det inte fanns en risk att de tror att man gluttar. Har gjort några sena obsar men är alltid lite nervös att bli upptäckt...får väl göra en skylt och hänga upp utanför fönstret.."Astronomisk observation pågår", med tillägget, Ja, din röv är av astronomiska proportioner..."
  

  

Härledningar

Parsec = Det avstånd som krävs för att en astronomisk enhet skall synas under vinkeln en bågsekund

Vissa saker behöver man lägga på minnet så här är min härledning av längdenheten Parsec. I min huvudsakliga astronomilärobok står det att eftersom en Rad = 206265" så är avståndet till en stjärna med parallaxen 1" = 206265 AE (astronomiska enheter). Jag greppade inte detta först men här är uträkningen som gjorde att jag till slut förstod. Vilken man kan tycka att jag borde gjort från början... 

Perspektiv

Jorden (t.v.) Månen (t.h.)från ett avstånd på 8x10^6km Foto: ESA

Bilden ovan är en bild en föreläsare använde när vi läste om DNA-skador och reparation under kursen i molekylär cellbiologi. Han hade en uträkning som sa att om man skulle förstora DNA-molekylen, som i våra mänskliga celler är ca 2m lång men bara 2x10^-9m(nm) i diameter, till tjockleken av en underarm skulle vi få en molekyl som skulle vara lång nog att nå runt jorden och månen 125ggr. Jag tyckte en uträkning på antalet DNA-molekyler sammanslaget i kroppen och i naturlig storlek skulle vara en rolig beräkning. Så räknar man på en molekyl på ca 2m och kroppens ca 100x10^9 celler så får vi ett litet gäng molekyler vars sammanlagda längd blir 2x10^9m. Beräknat på månens medelavstånd till jorden får vi att denna fläta av molekyler skulle räcka från jordens centrum till månens centrum ca 53000ggr. Häpnadsväckande fakta.
Men bilden i sig utan referenser till molekylär biologi är fantastisk. Tänk att vi med matematik som uppfanns av en dittills bara 26 årig man på 1600talet kunde skicka 2 män till månen.  
Med tanke på att gravitationen är en svag naturkraft så kan man tycka att det är osannolikt att jorden och månen förvränger rymden tillräckligt för att månen skall stanna kvar i bana runt jorden samtidigt som denna faktiskt rör på sig. När man tittar på bilden så ser månen ut som en liten kula alldeles för långt bort för att ha någon som helst form av inverkan på jorden. Men den påverkar oss faktiskt på massor av sätt. Bland annat så gör tidvattenkrafterna som uppstår under månens inverkan att vattnet genom friktionen mot havsbottnen att jorden faktiskt snurrar långsammare över tid. På dinosauriernas tid var ett jord-dygn faktiskt ca 15min kortare. Vidare så är det faktiskt så att astronomer kan räkna ut att asteroider, kometer eller andra objekt närmar sig genom att kända himlakroppar börjar wobbla eller skaka i sina banor, detta innan vi ens sett objekten.
Hur det än är tycker jag bilder på jorden sedd utifrån är fantastiska, de behövs för att få perspektiv på vår tillvaro.

Varför astronomi...

"When I heard the learn´d astronomer; When the proofs, the figures, were ranged in columns before me; When I was shown the charts and the diagrams, to add, divide and measure them; When I, sitting, heard the astronomer, where he lectured with much applause in the lecture-room, How soon unaccountable, I became tired and sick; Till rising and gliding out, I´d wander out by myself, in the mystical moist night-air, and from time to time, Look´d up in perfect silence at the stars." - Walt Whitman (1819-1892)      Att med matematik plocka isär och ordna naturen kan verka kallt och sterilt. Diagram och formler kan ofta framstå som tråkiga ledsamma saker. Men om man förstår dem blir det som att läsa en magikers trollformler. Jag vill påstå att ökad kunskap om naturen ger en ökad uppskattning och känsla av förundran inför den. Vad jag ville sätta på pränt här är känslan jag får av att titta rakt ut i rymden, med eller utan hjälpmedel, en klar vinternatt långt från stadens ljus och buller. Många känner nog en bävan inför Kosmos, det många populärt uppfattar som oändligt. Alla dessa enorma avstånd och tidsaspekter väcker det som H.P. Lovecraft benämnde "cosmic horror". När jag några gånger försökt förklara hur universum expanderar eller hur tid fungerar i det fysiska makrokosmos skakar folk på huvudet eller säger att det inte är bra att tänka på sådant. Men det är för mänskligheten nödvändigt, även om det är en annan fråga. Jag vet vad jag ser när jag tittar på stjärnorna. Jag känner till de grundläggande egenskaperna hos planeterna och på vilka avstånd de befinner sig. Jag inser hur otroligt obetydlig jorden är när jag tittar på strukturerna i galaxerna, denna bleka lilla blå pixel Carl Sagan talade om i The Cosmos när Voyager 1 närmade sig Saturnus och tog en bild på jorden i slutet på 70-talet. Jag känner till mysterierna. När man lär sig om livets osannolikhet i universum så känner man instinktivt ett enormt privilegium när man ligger på backen och tittar rakt upp i rymden även om det blåser och är kallt och blött på marken. Vår stjärnas storlek, vårt avstånd från den, vår planets sammansättning, vår rotationshastighet, våra gasjättar till grannar som räddar oss från asteroider är bara några av de faktorer som måste stämma precis för att få den till synes perfekta värld vi lever på. Och trots detta så är vår värld otroligt bräcklig i kosmos. Man kan faktiskt säga att allt i universum verkar mot vår existens och ändå är vi här. Ser man till den kosmiska tidsskalan så kommer jorden bara finnas till en nästan omätbart liten tid, vilket kanske gör vår existens lite mer sannolik med tanke på den lilla, lilla tid vår planet ändå var här. Men den tiden var ändå tillräckligt lång för att miljarder människor skulle få möjligheten att agera observatörer i universum. Är inte detta att se som ett privilegium?  Om man ger sig själv lite tid att begrunda universum inser man vår obetydlighet. Men likväl ser man den chans man har!  Föreställ dig nu hur du befinner dig ovanför och utanför jordens atmosfär. Hur du blickar ned på jorden och ser de oändliga haven och de enorma bergen och 10tals miljoner arter av liv, allt du känner till, alla du känner och hur de från din punkt i universum just då, får plats mellan tummen och pekfingret i din hand i ditt blickfång. Hur obetydligt blir inte din ilska och ditt hat, din sorg och din smärta. Hur mycket hårdare bör du då inte hålla fast vid det du älskar och de du älskar? Hur mycket viktigare blir det inte att koncentrera sig på de saker som gör dig lycklig under den ofattbart lilla tid i det lika ofattbart enorma universum just du fått chansen att existera i? Detta är vad jag upplever när jag blickar ut i det oändliga! Jag får en känsla av frid i mitt inre. Alla negativa känslor bleknar när jag blickar ut i ett kosmos fyllt av brinnande ugnar, färgrika nebulosor, vackra spiralgalaxer och kometer och inser hur obetydliga alla sorger och besvär egentligen är när jag lever i ett universum där jag egentligen inte borde finnas. På sätt och vis borde även allt det jag håller av bli obetydligt, men det blir inte det, det känns inte så. För universum är skrämmande, men också vackert. Och det är det som betyder något för mig. Det enda som räknas, är kärleken, det vackra och vad vi gör med det. Evolutionsbiolog Richard Dawkins sa en gång;  "We are going to die, and that makes us the lucky ones. Most people are never going to die because they are never going to be born. The potential people who could have been here in my place, but who will never in fact, see the light of day, outnumbers the sandgrains of Sahara. Certainly these unborn ghosts include greater poets than Keates, scientists greater than Newton. We know this because the set of possible people allowed by our DNA so massively outnumbers the set of actual people. In the teeth of this stupefying odds it is you and I in our ordinariness that are here. We privileged few who won the lottery of birth against all odds, how dare we whine at our inevitable return to that prior state, from which the vast majority have never stirred."

Standardmodellen

Detta är ett försök att få lite ordning på de subatomära partiklarna i standardmodellen.
Till att börja med tror jag att de kan delas in som de partiklar vilka bygger upp materien och de som bär de 4 fundamentala krafterna.

Fermioner: 
Första generationen: 

• Elektron
• Elektron-neutrino
• Upp-kvark 
• Ner-kvark

Andra generationen:

• Myon
• Myon-neutrino
• Charm-kvark
• Sär(strange?)-kvark

Tredje generationen:

• Tau-lepton
• Tau-neutrino
• Topp-kvark
• Botten-kvark

Alla tre generationerna har sina antipartiklar.
I tabellerna ovan är elektronerna, myonerna och tau-leptonerna leptoner.
De ovan beskrivna partiklarna är elementarpartiklar som bildar andra grupper av partiklar. De partiklar som kvarkarna är beståndsdelar i är hadroner, vilka delas in i 2 undergrupper: 
mesoner, vilka består av en kvark och en anti-kvark (bosoner).
baryoner, vilka består av 3 kvarkar av olika slag (neutroner och protoner).

Bosoner:

Bär de 4 fundamentala naturkrafterna, dessa är:
Gluonerna som "limmar" samman kvarkarna i neutroner och protoner, med andra ord den starka växelverkan.
De elektrosvaga bosonerna. W+, W- samt neutrala Z bosonen. Till dessa hör även fotonen. 
Teoretiskt bär gravitonen gravitationskraften men den är ännu inte bevisad även om de senaste rönen om higgsbosonen skulle kunna bevisa den.

Skall senare gå igenom begreppet spinn också för det är viktigt för förståelsen av hur partiklarna delas in och verkar.   

Del 1

Del 2

Spridda tankar

Ikväll efter gymmet (andra gången den här veckan) kände jag mig splittrad i sinnet. En känsla av att jag har massor av saker jag vill tänka på, formulera och förstå. Jag ville inte riktigt gå in genom dörren till trappuppgången när jag närmade mig men så sakta, samtidigt som jag lyssnar på Carl Sagans ord ifrån The Cosmos ang. anthropocentrism, så börjar tankarna rikta sig mot något jag ägnat en hel del tid åt det senaste året. 
Jag har lyssnat mycket på Richard Dawkins, en mycket framgångsrik evolutionsbiolog och debattör. Ibland känner jag att han framstår som en ensam liten man på ett korståg genom världen inte mycket bättre än korsriddarna själva. Men oavsett Dawkins egen framtoning så är kreationisterna av en sort som frambringar de egenskaper jag ogillar mest hos människor. De av oss som har åsikter och tankar om världen har skyldighet att även försöka vara konsekventa. Man kan inte argumentera logiskt och empiriskt om den gud kristendomen, islam eller judendomen representerar. Det går bara inte. Men kreationisterna försöker och det blir så infantilt och ibland leder det till rena lögner. 
Finns det då inte plats för de som kanske inte är extremister utan som bara kämpar och letar efter en hand att hålla i på livets resa. Kan inte religionen ha en plats eller funktion för dem? 
Jag anser inte det. Det finns inte plats för religion i den form den visar sig idag. Vare sig det är söndagskristna eller hängivna pingstvänner. Jag anser att religion är ett arv och något vi blir lärda som barn när vi är formbara om än på ett subtilt sätt idag. Vill man tro kan man aldrig tillskriva detta väsen logiska, empiriska eller vetenskapligt bevisbara egenskaper. Jag är vacklande, och önskar de döda på något sätt kanske kunde övervaka oss eller finnas med oss på annat sätt än i minnet, och jag ber och hoppas på en allsmäktig kraft utanför tid och rum som kan påverka verkligheten till min fördel när jag oroar mig för mig själv eller mina nära och kära. Jag har svårt att i de svåraste stunder vara konsekvent på den punkten. Men jag erkänner det. Men när det kommer till religion som ett sätt att knyta samman folk, att ge livet en mening och ett hopp så är religionen bara att ge upp. Ett sätt att klara av livet för den okunnige och lilla människan. Jag tror fullt och fast att om alla bara fick en chans att se universum genom naturvetenskapens ögon skulle ingen känna behov av att i vardagen, kanske inte ens i de svåra stunderna i livet, ty sig till något odefinierbart. Om man i skolan lärde ut astronomi, om så bara på ett teoretiskt, icke matematiskt sätt istället för religion så skulle elevernas ögon verkligen öppnas! Jag tror fullt och fast att om elever ur ett större perspektiv och inte så uppstyltat fick möjlighet att förstå sig på kemin och fysiken bakom livet (så långt vi känner det) så skulle de känna ett enormt sammanhang och mening med livet! Mitt liv har aldrig varit så värdefullt som när jag faktiskt intresserat mig för vad jag egentligen är och på vilken scen jag egentligen står på! Det är en fantastisk värld! Och så otroligt mycket att lära!
Naturligtvis tror jag inte man kan begära att alla skall lära sig naturvetenskap och ägna sitt liv åt det. Men filosofi och sociologi och flera andra discipliner kan även de agera medium för de som känner sig små och förtappade. För övrigt så tror jag inte det är en klubb för förtappade dessa själar behöver utan annan hjälp...en annan klubb.
Religion och församlingar med sång och musik fyller naturligtvis ett grundläggande allmänmänskligt behov, men man behöver inte hänga upp det på övernaturlighet. Upplysning är så mycket mer värdefullt! Det finns inget behov av religion, det finns bara behov av den funktion religionen har blivit tilldelad. Mänsklig samvaro behöver inte vara upphängd kring en domare, bödel och bestraffare. Jag blir så förbannad på de som kallar de allmän mänskliga nödvändiga reglerna för social samvaro kristan värderingar. Vi ser ju att flera av tio guds bud gäller även i naturen. Det är regler nödvändiga för allt liv. Således inte för oss unika. Således inte för religionen tillskrivna.
Det är naturligtvis så att man inte kan avveckla religionen idag men jag hoppas mänskligheten börjar ägna sig åt mer produktiv samvaro. Det går alltid att argumentera för att religioösa organisationer är stora hjälporganisationer vid sidan av sitt religiösa arbete men gör man det av rätt anledningar för att man råkar vara kristen och en bok säger åt dig att göra det för att säkra en plats i himlen? Tänk om folk förstod värdet av naturvetenskaplig forskning då kanske mer pengar hade gått till teknologisk utveckling och medicinsk forskning istället för att rika organisationer skall bli allt rikare. 
Hoppas ingen annan läser detta då tankarna här bara spottats ut...
Men detta var allt för idag. 

Variabla stjärnor och variabelt fokus

Börjar till råga på allt bli intresserad av variabla stjärnor som om det inte vore nog med distraktioner. Men via en guide på astronet, hittade jag en guide till variabelobservationer och rekommendationer på program att använda för ändamålet. Det verkar kräva visst engagemang och regelbundenhet och det vore ju perfekt att börja med såhär tidigt på säsongen men hur skall jag kunna ha tid med detta också? Jag måste komma igång på allvar med cellbiologin och jag måste repetera en del biokemi på det. Plus att fysiologikursen kräver ganska mycket engagemang den också trots att jag prioriterar bort den just nu. Men det är iaf en hel del fysik att bita i och det är ju kul. Men hur som helst. Det är en fascinerande tanke att observera variationer i magnitud hos stjärnor och dessutom jäkligt spännande att fundera på varför variationer uppstår. Kometer? Planeter? Eller en mängd egenskaper hos stjärnan självt? Att dessutom kunna bidra till den professionella forskningen och vetenskapen!!! Lära sig läsa stjärnkartor ordentligt och att plotta egna ljuskurvor...spännande!!

Nu börjar tjockheten i huvudet tätna ordentligt så jag vet inte om det blir några studier nu. Kanske försöker reda ut lite grundläggande begrepp i nervcellsfysiologin.

Det här börjar likna en dagbok.

Elektronen

Kanske är det för att den är en så väsentlig del av vår vardag. Den ger upphov till elektriska strömmar, som vi kan använda för att skapa ljus och värme. Den ger upphov till skådespel som aurora borealis/australis. Den är ansvarig för att kemiska reaktioner över huvudtaget sker, och låter fantastiska molekylföreningar som du och jag uppstå. Eller så är det bara en av de där sakerna man råkar fatta tycke för utan att egentligen veta varför. Men jag är tämligen säker på att om jag fick studera vilken elementarpartikel som helst så hade det med största sannolikhet blivit elektronen. Tänkte spara en länk här till en sida med mycket grundläggande fakta vad det gäller elektron-orbitaler och kvantnummer: http://chemwiki.ucdavis.edu/Physical_Chemistry/Quantum_Mechanics/Quantum_Theory/Trapped_Particles/Quantum_Numbers 
 För övrigt har jag beställt en bok vid sidan av min fysiologibok som behandlar termodynamiken på ett förståeligt sätt. Har haft en del problem att få in en bra intuitiv känsla för entropi, vilket verkar vara något jag delar med många studenter. Men det kanske vi kan råda bot på nu.

Naturligtvis

Jag har sett så många dokumentärer och filmer i utbildningssyfte nu att jag mycket sällan kommer över något nytt men med lite tur hittade jag i skrivandets stund en ny intressant film. Kanske den inte kommer ge så mycket nu men den verkar vara gjord som en spelfilm med skådisar som porträtterar Faraday och Einstein m.fl på ett underhållande sätt. Dokumentärer av det slaget brukar skänka en känsla av dåtidens explosiva framgångar inom vetenskapen. Men det var inte detta jag skulle sätta på pränt här. Har tänkt lite på begreppet naturligt. Förra terminen i skolan sa en kursare i ett seminarie/föreläsning något i stil med "vi människor har ställt oss över naturen och leker gud". Ett sådant uttalande kan vara ett tecken på okunskap eller oförmåga att blicka utanför sin egen horisont, inom vilka vi alltid är centrum. För att definiera vad som är onaturligt tänker jag spontant på två faktorer. 1. Baseras begreppet på handlingar utanför en ram måste man kunna enas om en gräns för när handlingarna blir onaturliga. 2. Skall man göra en bedömning av vad som är onaturligt utifrån människan?
Låt säga att vi ger oss ut på en kosmisk resa i tid och rum där vi följer 100 planeter där liv uppstått i 100 000 år vardera. Låt oss nu anta att livet utvecklar en eller flera raser på resp planet som utvecklar teknologi som liknar vår. Behärskar elektromagnetism etc. Är det då ur ett kosmiskt perspektiv möjligt att påstå att det är onaturligt med mikrovågsugnar. Det kanske är den allra naturligaste vägen för livet att slå in på vår stig. Det kan bli problematiskt att ta diskussionen till en kosmiskt nivå så låt oss begränsa oss till vår egen planet och vad vi vet om världen. Vi vet idag att universum, där vår planet flyter omkring, är styrd av ett antal lagar, gravitation, stark och svag växelverkan samt elektromagnetismen. Vi har även starka bevis för ett par andra krafter mörk energi och materia som än så länge inte kunnat studeras direkt men som likväl gör sig påmint i astronomiska experiment och mätningar. Dessa lagar utgör gränserna för vad vi kan åstadkomma, vilket gör att vi måste agera innanför dem. Det torde vara en logisk slutsats att vad vi än tar oss för kommer våra handlingar alltid vara innanför naturens lagar och således naturliga per definition. Om man i någon mening tror att vi människor står över eller utanför naturen har vi fel. Vi kan inte ha en sådan diskussion. Det enda vi kan påverka är livets utveckling på vår planet. 
Därigenom är meningen med livet, i grund och botten, en miljöfråga. 

Fysikångest

Min ambivalens när det kommer till akademiska studier i fysik tycks svår att bli av med. Så fort jag har tid över att undersöka fenomen jag funderar på så tar känslorna över. Jag har en ganska klar uppfattning om varför jag vill studera medicin och det känns rationellt. Men passion kan utan tvekan vara en förbannelse när man försöker leva ett rationellt liv. Ack och ve...
Det slutar aldrig att förvåna mig dock hur mycket jag faktiskt lärt mig om partikelfysik. För att inte tala om Astronomi. Har gjort ett antal quiz på space.com och fick höga poäng om basfakta om vår egen galax, svarta hål, Jupiter och Saturnus. Högst 2 fel på samtliga. Jag kanske aldrig kommer studera fysik akademiskt men jag längtar till den dag jag har ekonomi att bedriva avancerad amatörastronomisk forskning. Tills vidare håller jag till godo med mina teleskop/kikare och astrojournal. Det är sannerligen en välsignelse att ha turen att intressera sig för ett naturvetenskapligt ämne där man fortfarande har en betydelse för vår kunskap om ämnet i fråga som amatör då det pågår många projekt som är beroende av amatörer världen över. 
 Då har jag skrivit av mig lite ang. dessa spörsmål.
Sedan ungefär 2 veckor har förståelsen av universums expansion och varför universum inte har något centrum, vilket leder till det faktum att observatörer i universum befinner sig i dess mitt, gäckat mig. Detta börjar lösa sig du jag studerat lite av matematiken bakom det. Återigen, mycket begränsat vilket är frustrerande (en kurs i differentialekvationer hade varit på sin plats) men sakta men säkert börjar jag jobba in förståelsen i bröstet. 
Några minnesanteckningar ang. saken;
- Big bang kan inte förstås som en explosion.
- Universum expanderar proportionellt från alla observatörer.
Minnesdiagram från vita tavlan:

Vidare har min träning i minnesteknik gett avkastning. Det är flera veckor sedan nu men jag kan numera minnas ordningen på en blandad kortlek efter att memoriserat i 7min. Kan jag pusha den gränsen ner till ca 2-3min kan jag anse mig vara riktigt bra på detta. Theoretica ad herennium var inget dåligt köp.

Klara skyar!

Start

För ett antal år sedan började jag lägga det naturvetenskapliga pusslet efter att ha spenderat ett år på Ljungskile Folkhögskola. En frustration kring naturvetenskapen är att den spänner över det största av områden, nämligen alltet. Med detta kommer förbannelsen att kunskap om ett område snart kan börja blekna när fokus vänds mot ett annat område. Jag har ingen naiv tro att jag en dag skall förstå mig på allt men jag tror tillfullo att det i allra högsta grad är nödvändigt att samla på sig så bred kunskap som möjligt från alla disciplinerna. Kemi kan inte tillfullo förstås utan fysik. För att förstå fysik bör man förstå språket på vilket det förklaras, matematiken. Med dessa verktyg, matematiken, fysiken och kemin, är man tämligen redo att ta sig an biologi och andra vetenskapliga ämnen som medicin och astronomi. Det bör dock poängteras att jag härvid inte bedömer biologi vara ett mer komplicerat ämne än t.ex. fysik, sådana antaganden går inte att göra inom naturvetenskapen utan att hänge sig åt analyser av enskilda skarpt avgränsade vetenskapliga områden. Vad mina egna studier anbelangar kommer jag fortsättningsvis föra anteckningar med papper och penna och under mina observationer kommer jag troligen fortsätta använda mig av min fysiska astrojournal. Så till vida kommer denna blogg att fungera som ett utlopp för tankar och sammanfattningar av de metaforiska pusselbitar jag samlar på mig under dagarna som går. Detta har vuxit till ett behov då jag inte har någon att dryfta dessa tankar med. Med detta sagt kommer min framtida samtalspartner bli mig själv genom denna blogg. Jag önskar mig själv välkommen!